Livet

Här sitter man alltså. Vid mitt (min hyresvärds) vingliga köksbord och äter en torr brödbit med smulig ost och dricker ljummen choklad, som ändå lyckats få skinn på sig. Ute verkar solen fullständigt ha gett upp och stuckit så långt härifrån det bara är möjligt. Jag vet inte ens hur jag ska kunna förklara hur mitt psyk och min kropp mår av sådana här dagar, utan att underdriva satan ur det. Mitt inre blir till mörkgrå, fuktiga moln och det enda som kommer ut från mig (Obs. Menar i ord, ej i avföring, för sådana funktioner finns fortfarande kvar) är klagomål av sorten ”Fyfan vad TRÖTT jag är”, ”tråkigt” och ”ouuhhhfffh”.

För att ”lätta upp stämningen” som man brukar säga, slår vi till med en dikt.

Skitväder, skitväder, du är så ful och grå

Byt dina kläder, eller ta dina saker och gå.

Jag är så trött på dig, din jävla idiot

Jag hoppas att din bil får en ordentlig bot.

Gå upp på ditt rum och kom tillbaks när du är snäll,

ge mig en smekande grillsommarkväll.

Du är så ful, tråkig och kall

Det är inte lätt att i regnjacka vara ball.

Gör om, gör rätt,

ändra väder på något sätt.

Men ingen jävla snö,

för då kommer jag verkligen dö.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s