Hormonstinn ragata.

När man, trots sina tjugoen fyllda år, behöver bli tillsagd på skarpen innan man tar sig en dusch efter träning, bör man kanske överväga alternativet att aldrig flytta hemifrån. Efter en arbetsdag fylld med en himla massa vuxenansvar förvandlas jag till en jättebebi när jag kliver in i det trygga boet. Men så länge jag fortfarande själv känner av när det är dags att gå på toaletten kan det väl knappast vara något att oroa sig för?

Tydligen skriver jag bara skit när jag inte är deppig, arg, ledsen eller sur. Vilket jag (hör och häpna!) inte är nu. Jesus i stan’, har jag gått och blivit en munter en?

Svar: NEJ. Förra veckan hade jag mycket väl kunnat skriva upprörda och arga inlägg om vartannat. Men jag var för arg för att skriva. Herregud, hormonell eller bara dum i huvudet vet jag inte, men jag var inte långt ifrån att lägga mig ner i en pöl (om det hade regnat dvs.) med ansiktet och andningshålen riktade neråt. Idag är jag däremot glad, utan ett endaste litet orosmoln över hjässan. Kanske beror det just nu på att jag, efter mitt hårda träningspass, köpte mig en sportdryck innehållande höga halter koffein, vilken jag sen också svepte såhär innan läggdags. Smart-O när jag i morgon börjar jobba halv sjuuu. Hatar mig själv.

Ojojojoj, nu känner jag irritationen komma krypande från tårna. Hormonell ragata, var det ja. Men ärligt talat, ska man verkligen behöva gå runt och bli sådär farligt förbannad och sur på bara några sekunder, för att senare brista ut i gråt när någon ryter tillbaka?

Sjukt är det. Sjuk är jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s