Kalla, kalla, kalla vad du den du ni vill du.

Oh, en sjukt välbehövlig Göteborgarhelg har passerat. En fredagsdag på jobbet, trött som aldrig förr. En fredagskväll med vin och youtube-klipp hos Leilan i Gamlestaden. Vaknar upp lite småbakis på lördag. Strosar på stan i 6,5 h(?!), varav 1 h helt mol allena. Någon gång under min shoppingspree översköljs jag av ett bakisrus och tvingas gå ut, köpa en dricka och parkera mig på en liten parkbänk. Hah! Letar sedan efter ett café med plats för fem fikasugna damer i en timmas tid. Är död i fötterna redan innan utekvällen, inga bra förutsättningar.

MEN!

Frukta ej, spill inga tårar, ropa inte nej förrän det verkligen har gått åt skogen. Det blev en kalasbra kalaskväll ändå. Hurra, för uteställen som inte spelar Bryan Adams, Gyllene Tider, Lady Gaga och snart-får-jag-epilepsi-hysterisk musik. Hurra, för uteställen som spelar Run DMC, Amy Winehouse och älskade, älskade Rapper’s Delight (yes, jag fick rap-battla på dansgolvet och givetvis stå som segrare efter låtens sista toner).

För övrigt fick jag och min, enda djur-ovänliga (eller?) vän veta att djur kan drabbas av epileptiska anfall. Fruktansvärt okänsligt av oss, men det gick inte att hålla fnissmunnarna små. Kom sedan in på huruvida stora djur, som t.ex. elefanter, bufflar, brunbjörnar osv. kan ha epilepsi? Någon som vet? Varning för livsfara i sådana fall. Jag föreställer mig en elefant falla ihop och skaka okontrollerat. Snabeln flänger och slänger åt olika håll. AAAAHHH! Vågar aldrig mer gå nära tunga djur.

Ingen förfest utan att nya frågor dyker upp.

För att röra på oss så lite som möjligt, satte vi i äkta bakfulleanda, på underhållning. I detta fall en musikal – RENT. Ärligt talat, vafalls?! ALLA har ju AIDS! ALLA ALLA ALLA. Precis som i Team Americas parodi, när de spelar RENT och sjunger ”Every body’s got AIDSAIDSAIDSAIDS!” Både roligt och sant!

”Men va? Hade han OCKSÅ AIDS? Vad är det som pågår här egentligen?”

Mycket snack om AIDS och epilepsi, mindre snack om vad jag vet att jag vill bli. (Skåda mitt rim!) – TRUMVIRVEL!

…. lågstadiefröken..

Yep. Om några år kommer jag vara lika bitter som de jag dagligen har omkring mig. Tragiskt men sant. What to do? Min oerhörda kunskap måste ut till de små liven i vårt astråkiga lilla land.

Jag har dock inte fastställt någonting som rör location, location, location. Inte heller har jag skickat in mina uppdaterade betyg till studera.nu än. Däremot har jag redan börjat köpa koppar och tittat på ett brödskrin. Det gäller att prioritera vad som är viktigast.

Nu på agendan: sova, sömnfisa och odla ännu värre odörer i min munhåla.

FRIDENS!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s