Men nu då? Och nu? Nu då?

Ååååååååååh, hungrig. Så hungrig. Hungrig men totalt handlingsförlamad. Inte en lem, knappt en cell i min kropp känner för att resa mig upp, ta fyra stapplande steg fram till kylskåpet och börja hetsäta. Möjligtvis magsäcken då, som liksom skriker ”tryck ner mat i mig, allt möjligt. Tryck bara, tryck. Stoppa mig full!”. Älskar när kroppen samarbetar.

I övrig känner jag bara en sån sjuk rastlöshet, eller kanske mer en uppgivenhet. Typ, vad ska jag göra nu? Okej, men nu då? Och nu? Jaha, och nu då? Vad ska jag t.ex. göra NU? – Ja, inte fan vet jag. Herregud, vilken tur att jag jobbar och pluggar. Risken finns nog för att jag annars hade lagt mig ner på golvet och blåst salivbubblor dagarna i ända.

Jag vill resa bort. Dessvärre är jag ju en beroende-person utan dess like och kan inte under några som helst omständigheter åka själv. Tråkvarning, hög. Som au-pair upplevde jag, innan jag hade fått kontakt med fler ensamma au pairer, de ensammaste veckorna i mitt liv. Jag var inte långt ifrån att utveckla schizofreni, bara för att ha någon att prata med.. Festlig reskompis sökes alltså.

Och egentligen skulle jag ju skriva en redovisningsuppgift om hur vi påverkas av att äta för mycket kolhydrater… Fel person att skriva om just detta ämne känner jag, rent spontant.

 

 

 

3 thoughts on “Men nu då? Och nu? Nu då?

  1. Hej! Läste på Katrins blogg, va underbart de låter att du nu ska leva titt liv! You go girl😉
    Ta hand om dig & ha en finfin söndag! =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s