Smärtattack.

Jaha, där fick väl jag för att det var så fruktansvärt synd om mig innan. NU är det synd om mig. Mest synd i hela världen känns det som. Jag är inte älskad längre. Och fy fan vad ont det gör. I hela kroppen. Jag kan knappt tänka, går mest runt och stirrar. Sen rätt som det är kommer jag på varför jag irrar runt som en sömngångare och då blir jag panikslagen, rädd, ensam och riktigt jävla ledsen.

Jag vill aldrig mer bli så äckligt kär att jag inte vet var jag ska ta vägen utan personen i fråga.

Ungefär 2/3 av låtarna i min ipod kan jag inte lyssna på eftersom vi oftast brukade lyssna på dem ihop. Minst sagt irriterande. Mina bilder ifrån Rhodosveckan, den som skulle bli årets bästa vecka, kan jag inte titta på. Bortkastad vecka kan jag tycka såhär i efterhand. Hade jag blivit förvarnad om detta någon vecka innan avfärd hade jag kanske kunnat bjuda med någon annan.

Min lilla familj tycker i alla fall såpass synd om mig att de tar med mig till IKEA på lördag och köper en garderob till mig. Och pappi betalar mitt gymkort när jag känner mig redo. Jag lovar härmed att detta break-up INTE skall göra mig tjock, inte ens lite rultig. Jag ska bli så in i helvetes fit efter detta.

Nej nu räcker det. Jag återkommer när jag har fått tillbaka mitt hjärta och min tandborste.

Över och ut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s