Dansa med ammunition.

Är det vår utanför mitt fönster? PÅ RIKTIGT?! Herregud, det var verkligen på tiden, det. Känner att blodet återigen börjar pumpa till samtliga kroppsdelar och organ. Som sagt, det var fan i mig på ti’n, det. Skattepengarna är varmt välkomna att rulla in och tillåta mig leva loppan (jag intalar mig själv att jag har en kortare framtid som ekonomiskt oberoende) ett tag framöver. Första utsvävningen sker med pörrarna i Varberg på lördag. Jag kan nog till och med sträcka mig så långt och säga ”ska man unna sig en lita tequila-jävel, kanske?”

Allt med mint-, päron,- vanlij- och även en del drycker med äpplesmak kan sticka låååångt ifrån mig. Det går inte längre. Huuuähhh, kväljningarna är inte långt borta. Usch fy fan för vaniljsprit. Uh uh uh uh uh. Och Tic-tac! Kräks nästan i munnen vid blotta tanken. Vanilj gör sig inte bra förutom i vaniljglass och i vaniljsås… och vaniljvisp.. Mmmm, och i VANILJHJÄRTAN! Dä ä grejer dä. Lite samma sak med katter faktiskt. De gör sig bara bra på film, när man slipper vara i närheten. Katter som pratar med varandra på film alltså. Jag tror nog nästan att människan har missuppfattat vår heliga skapares ursprungliga mening med katter. ”Ni ska bara filma dem för i helvete! Nej nej nej nejjj, vafan har ni de till husdjur för?! Va?? Är ni alldeles dumma i huvudet eller? Jäääääääääävla idioter.”

I helgen, när jag stod på avenyn och hejade på min lilla springpappa (”ja det är gööötttttt pappa! KOOOOM IGEN NU! Häääärrrrrliiigt!”) blev jag själv ganska inspirerad till att springa Göteborgsvarvet. Kanske mest för att jag också vill bli påhejjad av någon. Men, kanske ett kortare lopp? Tills dess att jag väl ska springa tänker jag i alla fall samla ihop ett gäng katter och våldtäktsmän som kan jaga mig under loppets gång. Kan bara tänka mig vilken fart jag skulle få då. Vad kan man locka katter med förresten? En liten mus? Som att det skulle behövas, alla jordens katter känner av min skepsis gentemot deras art och ska därför försöka ”bota” mig genom att vara dubbelt så närgångna. Stryka sig mot mina underbar ben utan bit-& rivmärken och jama. Detta hemska jamandet. En gång trodde jag på allvar att någon hade kastat en liten bebis i skogen här hemma då två katter i själva verket bara hade en liten tvist. Den besvikelsen var fruktansvärd. Jag trodde ett tag att jag skulle få mig ett barn utan att själv behöva föda fram det…

.. nej, egentligen inte. Mest en lättnad, men även rädsla för att bli attackerad av Lucifer i kattform.

Bloggens verktyg är nog också lite lätt inspirerade av djävulen. Jag får inte till någon fin design. Jag vill bara ha lite bredare skrivyta och lite finare utseende på härligheten. UTAN att behöva slita mig i håret vid synen av alla siffror och bokstäver i en salig blandning. Jag går under.

Hur som haver, nu borde jag förmodligen skriva ett par baksidestexter till Kiffe Kiffe demain och läsa in ett par tusen glosor till morgondagens inlämning och terminens sista tenta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s