Bitterheten personifierad.

Bra dag, stresscykla till bussen, kommer fram för tidigt och får således stå och vänta i en kvart (?). Kommer till skolan, underkänd grammatiktenta, men det lindras lite när Iah bjuder klassen på fika. Åker buss hem, färden går genom Sätila = mår illa. Kommer hem, fixar makaroner och fiskpinnar (gött, smaksensation), fiskpinnarna bränner (hur FAN gick det till? Under alla mina år av fiskpinneätande har jag aldrig lyckats bränna en enda pinne), kastar dem och tar istället fram prinskorv, steker korvarna mycket noggrant. Aaaahhhhh, maaat. Första tuggan, spottar ut. Korvarna är dåliga. Fy för antiklimax. Sitter och snyftar över dåligt betyg och äter kalla makaroner utan vare sig fiskpinnar eller korv.

Och jag som inte skulle äta kolhydrater…

Så bitter, så bitter.

På senare tid, (läs: sedan jag började åka buss tre timmar/dag) har jag verkligen börjat inse hur bitter jag är. Över allt möjligt. En kul tanke hade ju varit om alla mina inre tankar spelades upp högt så fort någon ny klev ombord på bussen. Under en vägs bussfärd kan det i mitt inre, under 1,5 timma, låta;

Men herregud, sätt dig bara någonstans, jävla idiot. Det finns lediga säten överallt!

– Herrejävlar ser du inte att det är fullt i bussen och att folk får STÅ upp?! Flytta på din äckliga väska alt. flytta in till fönstret så att du inte ockuperar två säten jäääääääääääävla idiotjävel!!!

– Kan ni inte hyra en buss till era tre klasser med lågstadieelever eller? Va?Jag kommer för seeeeeeeeeeeeeeent!!!!!

– Neeeeeeej sätt dig inte inte inte inte inte jämte mig, sunkiga människa.

– Dra upp byxorna för fa-aan, jag vill inte ha gratis insyn i ditt stjärthål. Klipp dig med när du ändå är igång.

– Ja men visst, smaska du ÄNNU mer på den bananen. Helvetes jävla snusk!!!!

– Hörlurar är till för att andra skall slippa lyssna på din dåliga jävla musik. Skaffa ett par som inte läcker ut allt ljud!

– Sluta prata i mobilen heeela bussresan. Jag vill ha lugn och ro!

– Sparkar du i min stolsrygg EN GÅNG TILL så sparkar jag dig!!

Mycket versaler och utropstecken.

Jag hoppas att min bitterhet grundar sig i rådande identitetskris. Vem är jag? Varför finns jag? – Typ, fast mer ”vad ska det bli av mig?” Alla mina planer inför framtiden ruttnar bort eftersom jag är lite korkad. Jag efterlyser Universitet för mindre begåvade alternativt ”för de mindre lyckligt lottade”. Där hade jag nog trivts bra…

Kul det här, superkul med en till omtenta med. Jippi!

När blev vi sådana fördomsfulla, människohatande små arga tanter?” – Sara Mastermind Borg Persson. Nej du, när och hur hände detta?

2 thoughts on “Bitterheten personifierad.

  1. hahahahhahahahahahahahahahahahahahaahahahhahaahhaha
    Länge leve bittterheten!!!!!!!!!! det finns väl inget trevligare än att spy galla över äckliga resenärer. Det e dösköj åh läsa din blogg fään!

  2. Hahahhaa tack Jännty! Din blogg är också hemskt festlig att följa! Ja, fyfan för äckliga jävla bussmänniskor som inte kan tugga tyst och flytta på sig när jag inte vill ha dem nära.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s