Inspiration irritation frustration meditation sensation.

Det råder en inspirationsbrist i min arma kropp och själ. Bristen på inspiration utvecklas till irritation då jag som mest behöver inspiration. Mycket vanligt att detta sker i samband med skolrelaterade uppgifter. Bristen på inspiration som utvecklats till irritation övergår, i mina inplanerade studietimmar, till ren frustration. Eftersom min brist på inspiration inte gör min hjärna nytta, den går liksom bakåt i utvecklingen istället för att fortsätta framåt. Jag blir, alltså, ett foster. KAN.INTE.SÄTTA.IHOP.ORDENTLIGA.MENINGAR.

Min brist på inspiration som utvecklats till irritation och övergått  i frustration tvingar mig till meditation. För annars skulle jag mest sitta och stirra på en prick i väggen, eventuellt konstant äta. Min meditation är dock inte munky-uppnå-nirvana-style, utan mer ”undra vad folkets reaktion skulle bli i bussen om jag bah klädde av mig försiktigt, diskret på min plats och sedan klättrade över några säten och tillslut hoppade fram i mittgången och bah TADAAAAAAAAAA!!!!!” Mer i den stilen…

Det var dagens poetiska, nu till dagens idiotiska.

– Till okänd: Hej du/ni okända! Har er dag varit till belåtenhet? Så bra, för det har inte min. (Eller jo, men den var inte underbar vid 20.00) Vad är grejen med att talla på min cykel? Sparka på den och ge den ett mindre estetiskt tilltalande yttre. Det tycker jag inte om! Kissnödig som aldrig förr (eftersom jag totalvägrar att gå på busstoaletten), tvingades jag cykla hem från stationen med en snett styre och en sned sadel, vriden åt andra hållet. Om jag höll på att dö? – Ja. Ett otal gånger trodde jag att det var ute med mig. Ni ligister ligger mig inte speciellt varmt om minihjärtat.

På tal om att gå på busstoaletten. För mig känns det typ värre att gå ”the walk of shame” till bajspalatset på bussen än att gå den riktiga ”walken av skammen” hem en morgon, endast iförd…. prostitute-skor och en piska slängd över axeln, som täcker nipplarna’. För att förtydliga, detta har jag då aldrig heller gjort. Men jag kan tänka mig att den skammen inte är lika påfrestande. Man blir liksom.. genomskådad där på bussen, som att människorna ser igenom kläderna och tänker ”Hah! Gud vilka små brön’ du har lilltjejen!” Typ.

För övrigt har det varit en hejdundrande fin dag. Grammatiklektion, nej va? vänta.. partitiv artikel..? konjunktiv eller indikativ, villkorliga satsfogningar. Nej du, neh, det köper jag inte. Lite studiecirkel med klassisarna. Hanna-Sofia och fika, innehållandes en kaffe-latte med ett hjärta i skummet! (Åh! Mitt första!!!) Sen kom Porran och tillsammans begav sig de tre små mot Hanna-Sofias nya hem. F-I-N  D-A-G.

Att Sara fick en man, med hela Sveriges mjäll samlat på sin hjässa, framför sig på sitt tåg hem var lätt det roligaste idag. Jag fick ta emot sms med kommentarer som ”Jag ser det snöar, det var väl roligt.. Eeeuuuwwh”, ”Oh oh oh no !!! Nu rör han lite på sig, hjälp, vill inte ha på mig!” och ”Jävla mjöl-höööve!”

Tack å hoj!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s