Mer maskinkärlek

Inte att jag uppmuntrar till materialism, inte alls så, men ärligt talat har mitt liv blivit lite bättre sedan jag och råsaftcentrifugen blev sambos. Mänsklig kontakt? Haha, glöm det. Jag hinner inte när jag har så mycket grönsaker att utföra juiceexperiment på.

Sååååatteeehh.. något annat?

Nä.

Tills nästa gång, ha det bra, drick juice, gör snälla saker och kämpa för mänskliga rättigheter.

Min maskin och jag.

Om det är en hushållsmaskin jag verkligen uppskattar så är det kaffebryggaren. Jag tycker verkligen om min kaffebryggare. Eller nej, jag ÄLSKAR fanimig den lilla rackaren. Nästan så mycket att jag vill dela säng med den. Naken hud mot ljummen plast i nytvättade lakan. Om det hade varit helt PK så hade jag förmodligen även tagit den to the third base, if y’all know what I’m sayin.. Dessvärre, har jag nyligen fått lära mig, är det enligt lag är absolut förbjudet att idka samlag med en hushållsmaskin. Maskinelag heter det och straffet för detta är hårdast möjligt. Konstigt på ett sätt, men förmodligen fyller det sin funktion. Jag menar, en maskin kan ju inte själv uttrycka sitt missnöje över ett förhållande. Dessutom befinner den sig i underläge, sett ur ett maktperspektiv.

Synd ändå, på någe vis.

 

Livet

Här sitter man alltså. Vid mitt (min hyresvärds) vingliga köksbord och äter en torr brödbit med smulig ost och dricker ljummen choklad, som ändå lyckats få skinn på sig. Ute verkar solen fullständigt ha gett upp och stuckit så långt härifrån det bara är möjligt. Jag vet inte ens hur jag ska kunna förklara hur mitt psyk och min kropp mår av sådana här dagar, utan att underdriva satan ur det. Mitt inre blir till mörkgrå, fuktiga moln och det enda som kommer ut från mig (Obs. Menar i ord, ej i avföring, för sådana funktioner finns fortfarande kvar) är klagomål av sorten ”Fyfan vad TRÖTT jag är”, ”tråkigt” och ”ouuhhhfffh”.

För att ”lätta upp stämningen” som man brukar säga, slår vi till med en dikt.

Skitväder, skitväder, du är så ful och grå

Byt dina kläder, eller ta dina saker och gå.

Jag är så trött på dig, din jävla idiot

Jag hoppas att din bil får en ordentlig bot.

Gå upp på ditt rum och kom tillbaks när du är snäll,

ge mig en smekande grillsommarkväll.

Du är så ful, tråkig och kall

Det är inte lätt att i regnjacka vara ball.

Gör om, gör rätt,

ändra väder på något sätt.

Men ingen jävla snö,

för då kommer jag verkligen dö.

No judging people!

Värmde på lite gamla, torra makaroner, som tidigare hade sås, men vilken nu typiskt nog hade torkat in för att aldrig med återfinnas. Åt. Hällde upp vatten i ett fint vinglas för att ”höja stämningen” som man säger. Drack. Njööt.

Tänkte; ”Nähä min vän, om en skulle ta och knyta sig kansche?”

MEN!

Hörde mig själv mentalt protestera och sätta ner foten, mumlade tyst ”Fan heller”.

Vad jag gör nu? – Tittar efter tjusiga grytlappar på ellos.se

Oooooooooooch där mina damer och kvinnor tar vi slag i sakfittan och gör natt av den här dagen.

Fantastiskt ostimulerande kväll

Herr.e.gud. Jag är så uttråkad. Göör-mäny sidor kurslitt om skönlitteraturens uppkomst att läsa (Zzzzznarck). Gööör-möcke tvätt som ska vikas in i gardden (fantastiskt ostimulerande aktivitet). Gör-mö mer mat som borde ätas idag (redan mätt).

Ja men ni ser ju själva.

Vad som i nuläget kan göra mig mindre uttråkad/höst-opeppad;

1. Resa till ett varmt ställe (Kryssning i karibien kansche?)

2. Kula kvällar fast höstmörkret lägger sig som ett lock över sinne ute och inne……… (Poesi, poesa’, jag är allt finurlig ja’)

3. Muskler frampoppandes såhär på kvällen så att jag kan olja in mig, näcka och slå en pose eller två framför spegeln. Mmmmmmmm…..

4. Extrajobb som får pengarna att inåt rulla. Så att jag kan betala en slant och få……. kn…….

Nä,

SKOJJA!

Humorn är det sista som lämnar en.

Köttslig lust

Det kan vara så att min författarådra har blivit pånyttfödd. Jag bara känner en sådan lust att skriva. En köttslig lust. Lite skrivkåt.

Kul va?!

Något som är sjiiukt kult är att jag har blivit så in i helvetes stark. Ett litet muskelknyte till flickebarn. Jag tränar och äter och räknar kalori-och proteinintag n’ shit. Det här med räknandet trodde jag aldrig att jag skulle ägna mig åt, men så äre. Vill man ha resultados så äre bara att räkna på. Just idag har jag varit mer aktiv än vad jag har varit på länge, så för att hålla rätt intag måste jag nog ägna resten av kvällen åt att… sitta still och äta?

”Jobbigt för mig!” (obs! ironi)

 

I’m leaving on a jet plane.

Tänkte att Ramones gamla dänga kunde passa in en dag som denna. Bara det att den egentligen inte stämmer, cause I’m leaving on a bus, mindre rockigt. Men today leavar jag and I don’t know when I’ll be back again, oh babe, I hate to gooooooo. Typ. Egentligen tycker jag att det är rätt skönt, och någon babe har jag ju faktiskt inte.

Uppsala väntar återigen och min studiehjärna ska denna termin få visa sig från sin bästa sida. Allt ska bli så fint och så bra och så kul. För denna termin ska jag ha KUL. Denna termin ska jag vara en duktig student. Jag inser nu att det möjligtvis kan uppstå problem när jag ska kombinera dessa två. Men äsch, problem är kul, jag är något av en problemlösare, jag.

Vad jag däremot, på riktigt, ska ta tag i framöver är min stresshantering. Eftersom den i nuläget ligger på 0,0 och jag under min resa till Marseille höll på att dö av kaninpuls och nervösa sammanbrott ett par gånger under fyra dagar, känner jag att det är någonting jag bör ta tag i. Helst igår.

I incheckningsdisken hos Ryan Air (som visserligen suger valpung), fick vi veta att vår registrering av incheckningsbar väska på DITRESAN inte gått igenom deras system (som även det suger valpung). ”Ja, då lägger jag till ert bagage här i efterhand, så då blir det 1050 kronor tack. Högsäsong vettni tjejer, då stiger priserna på sånt här ::D:D:D!!!!” I det skedet såg jag förmodligen ut som att jag skulle skaka mig själv till svimning, så jag fick kliva åt sidan och lämna över ärendet till min stabila kompanjon.

Alltså, det här är inte hållbart för ett moget och vuxet liv. Nu är det jag som skärper till mig, uppsöker någon som kan sjunga lugnande för mig och går vidare med mitt liv.